Nr
8/jan-00 |
Under rubriken
Provtagning kommer vi framöver att presentera olika provtyper
och ge en vägledning för provtagning m.m.
Trots att
förekomst av bakterier i blodet betraktas som ett allvarligt tillstånd
förekommer relativt ofta en tillfällig utsöndring av ett fåtal bakterier
till blodet från olika foci. Dessa bakterier tas snabbt om hand av blodets
försvarsmekanismer och är i allmänhet ett ofarligt tillstånd för friska
individer.
När
många bakterier förekommer i blodet utan att den drabbade individen
visar allvarliga symtom talar man om bakteriemi. Härvid
är blodets försvarsmekanismer tillfälligt satta ur spel.
Sepsis eller septikemi är ett allvarligt
tillstånd där patogena bakterier förökar sig i blodet
och därvid ger upphov till allvarliga, ofta livshotande symtom efter
infektion av olika organ.
Diagnosen
"sepsis" ställs ofta med ledning av symtombild och klinisk-kemisk
analys av blod. För att få en säker diagnos krävs
också bakteriologisk undersökning i form av blododling.
Bakteriell blodförgiftning utlöser ett kraftigt inflammatoriskt
svar. Många bakterier bildar potenta exotoxiner, endotoxin
(Gram-negativa) och peptidoglykan (Gram-positiva) som tillsammans
med inflammatoriska mediatorer bidrar till detta. Den drabbade individens
allmäntillstånd kan försämras snabbt och i det terminala
stadiet utvecklas septisk chock. Härvid utvecklas hjärtsvikt,
hypovolemi, respiratorisk dekompensation, metabolisk acidos och hypotension.
Det är
ofta direkt livsavgörande att få en snabb diagnos och att skilja
ut en sepsis från andra lidanden. Ofta tvingas klinikern att sammanväga
symtom med olika blodvärden. Blododling tar i allmänhet flera
dygn, men är av yttersta vikt för att kunna rikta terapin. Det
finns idag snabbtest som påvisar lipopolysackarid (endotoxin)
från Gram-negativa bakterier inom en timme. Vid vissa sjukhus används
sådan Limulustest för att kunna sätta in rätt behandling
snabbt.

Två
provtagningar som vardera omfattar 10 ml blod för aerob
och anaerob blododlingsflaska rekommenderas för varje
tillfälle. Provtagningarna kan utföras i relativt snabb följd,
men skall tas från olika "stickställen". Om blododling måste
tas under pågående antibiotikabehandling bör detta ske
strax innan nästa antibiotikados skall ges.
Blododlingsflaskor
kan beställas via oss eller på närmaste regionsjukhus inom humansjukvården.
| 1.
Öppna venprovtagnings-setet. Spetsen med "strumpa" skruvas in i hållaren.
Kontrollera att slangens Luerfattning sluter tätt i hållaren. |
| 2.
Avlägsna skyddslocken på flaskorna. Kontrollera att gummimembranet
buktar inåt (dvs det är vacuum i flaskorna) och att buljongen inte
är grumlig. |
| 3.
Torka av punktionsstället och flaskornas membran noga med sprit. Låt
denna avdunsta före provtagning. |
| 4.
Stasa, avlägsna nålskydd och punktera venen. |
| 5.
Placera flaskorna lägre än punktionsstället för att förhindra backflöde. |
| 6.
För in flaskan i hållaren och punktera. Kontrollera att blodet rinner
ned i flaskan. |
Det
är eftersträvansvärt att proverna omedelbart transporteras
till lab. I avvaktan på transport kan flaskorna förvaras antingen
i inkubator (35°C) eller vid rumstemperatur. OBS! Flaskorna får
ej ställas i kylskåp.
Blododlingar
avläses kontinuerligt under 5-7 dygn. Vid bakterieväxt lämnas
preliminärsvar på e-mail, fax eller telefon. Utfallet av blododlingen
måste alltid sättas i sitt kliniska sammanhang.Påvisande
av Gram-negativa stavar (fra Enterobacteriacae) är sällan
föroreningar. Däremot kan fynd av koagulasnegativa stafylokocker,
mikrokocker, koryneforma stavar (difteroider) eller proprinibakterier
som normalt förekommer som resident hudflora vara tecken på
förorening. Bakterier av detta senare slag kan dock orsaka allvarliga
infektioner hos immunsupprimerade patienter. Antalet bakterier kan i dessa
fall vara få varför fynd i en enda flaska i vissa fall kan
vara relevant.
Till
början på sidan
|