Provtagning

Senast uppdaterad fredag, 14 mars 2014

Provtagning

 

Hjälp vid provtagning för klinisk mikrobiologi. Ta del av vår information kring provtagning - det underlättar för att få korrekt resultat på provet.

 


Provtagning

Ett mikrobiologiskt prov skall komma till undersökning så snart som möjligt. Varje fördröjning ökar risken för att svaret ej blir representativt. Välj därför provtagningstidpunkt så att transporten blir så kort som möjlig. I avvaktan på transport, förvaras provet i kyl om inget annat anges. Prover för anaerobodling skall förvaras i rumstemperatur.

Flertalet odlingar inklusive resistensbestämning tar 2-5 dygn. Du kan dock i regel få ett preliminärt svar under pågående undersökning via direktkontakt med labbet.

 

Provtagningsanvisningar

Här finns anvisningar för provtagningar från A - Ö. Klicka på rubriken nedan för den provtyp som avses. Denna sida passar bra att skriva ut om Du vill ha alla anvisningar i ett sammanhållet dokument. Alternativt kan de rubriker som finns under Anvisningar t.v användas.

Analsäckssekret


Provtagning
Perianalområdet tvättas med alkohol som får avdunsta.
Därefter kläms analsäckssekret ut.
Detta samlas i sterilt provrör eller på provtagningspinne.

Blododling


Provtagning
Två provtagningar som vardera omfattar 10 ml blod för aerob och anaerob blododlingsflaska rekommenderas för varje tillfälle.

Provtagningarna kan utföras i relativt snabb följd, men skall tas från olika "stickställen". Om blododling måste tas under pågående antibiotikabehandling bör detta ske strax innan nästa antibiotikados skall ges.

Blododlingsflaskor kan beställas från SVA orderavd. tel.018-67 43 00 eller från närmaste regionsjukhus inom humansjukvården.

Provtagningsteknik

1. Öppna venprovtagnings-setet. Spetsen med "strumpa" skruvas in i hållaren. Kontrollera att slangens Luerfattning sluter tätt i hållaren.
2. Avlägsna skyddslocken på flaskorna. Kontrollera att gummimembranet buktar inåt (dvs det är vacuum i flaskorna) och att buljongen inte är grumlig.
3. Torka av punktionsstället och flaskornas membran noga med sprit. Låt denna avdunsta före provtagning.
4. Stasa, avlägsna nålskydd och punktera venen.
5. Placera flaskorna lägre än punktionsstället för att förhindra backflöde.
6. För in flaskan i hållaren och punktera. Kontrollera att blodet rinner ned i flaskan.

Transport
Det är eftersträvansvärt att proverna omedelbart transporteras till lab. I avvaktan på transport kan flaskorna förvaras antingen i inkubator (35°C) eller vid rumstemperatur.
OBS! Flaskorna får ej ställas i kylskåp.

Svar och bedömning
Blododlingar avläses kontinuerligt under 5-7 dygn. Vid bakterieväxt lämnas preliminärsvar på e-mail, fax eller telefon. Utfallet av blododlingen måste alltid sättas i sitt kliniska sammanhang. Påvisande av Gram-negativa stavar (fra Enterobacteriacae) är sällan föroreningar. Däremot kan fynd av koagulasnegativa stafylokocker, mikrokocker, koryneforma stavar (difteroider) eller proprinibakterier som normalt förekommer som resident hudflora vara tecken på förorening. Bakterier av detta senare slag kan dock orsaka allvarliga infektioner hos immunsupprimerade patienter. Antalet bakterier kan i dessa fall vara få varför fynd i en enda flaska i vissa fall kan vara relevant.

Allmänt
Trots att förekomst av bakterier i blodet betraktas som ett allvarligt tillstånd förekommer relativt ofta en tillfällig utsöndring av ett fåtal bakterier till blodet från olika foci. Dessa bakterier tas snabbt om hand av blodets försvarsmekanismer och är i allmänhet ett ofarligt tillstånd för friska individer.

När många bakterier förekommer i blodet utan att den drabbade individen visar allvarliga symtom talar man om bakteriemi. Härvid är blodets försvarsmekanismer tillfälligt satta ur spel. Sepsis eller septikemi är ett allvarligt tillstånd där patogena bakterier förökar sig i blodet och därvid ger upphov till allvarliga, ofta livshotande symtom efter infektion av olika organ.

Diagnostik
Diagnosen "sepsis" ställs ofta med ledning av symtombild och klinisk-kemisk analys av blod. För att få en säker diagnos krävs också bakteriologisk undersökning i form av blododling. Bakteriell blodförgiftning utlöser ett kraftigt inflammatoriskt svar. Många bakterier bildar potenta exotoxiner, endotoxin (Gram-negativa) och peptidoglykan (Gram-positiva) som tillsammans med inflammatoriska mediatorer bidrar till detta. Den drabbade individens allmäntillstånd kan försämras snabbt och i det terminala stadiet utvecklas septisk chock. Härvid utvecklas hjärtsvikt, hypovolemi, respiratorisk dekompensation, metabolisk acidos och hypotension.

Böld


Provtagning
Provet tas genom punktion efter noggrann huddesinfektion.

Provet kan sändas till laboratoriet i den tillslutna sprutan eller överföras till sterilt provrör.

För anaerobodling eventuellt i transportmedium.
Anaeroba bakterier överlever dock bäst om provmaterialet utsätts för så lite syre
som möjligt dvs hålls kvar i en spruta.

Endometrit hos sto


Provtagning

Prov tas under brunst. Vulvaområdet tvättas noga och desinficeras. Kontaminering från bakre genitalia i form av den normala cervix- och vaginalfloran undviks genom att använda:

Spekulum och 
Skyddad provtagningspinne
(Uterusprovtagare)

Vid undersökning avseende CEM (Contagious equine metritis) krävs speciellt provtagningsförfarande. Provtagningsutensilier med detaljerade provtagningsanvisningar kan erhållas från SVA, Uppsala.

Allmänt
Under fölsäsongen ökar risken för att ston drabbas av endometrit. Bakteriell endometrit är en av de vanligaste orsakerna till infertilitet och bidrar i hög grad till fetal död. Stona kan bli dräktiga medan de är infekterade men resorberar fostret, aborterar eller föder ett infekterat föl. Ston med endometrit har störst risk att förlora sitt foster under de första 35 dagarna. Incidensen endometrit ökar med hästens ålder. En rad olika anatomiska och kongenitala faktorer predisponerar för sjukdomen.


Bakteriologi
Ett stort antal bakterier kan isoleras vid endometrit. Av aeroba bakterier isoleras följande bakteriearter ofta:

Grampositiva kocker:  Staphylococcus aureus 
  Streptococcus equi subsp. zooepidemicus (S. zooepidemicus)
  Andra streptokockarter
   
Grampositiva stavar: Rhodococcus equi
   
Gramnegativa stavar: Escherichia coli
  Klebsiella pneumoniae
  Citrobacter spp
  Enterobacter
  Acinetobacter spp
  Bordetella bronchiseptica

Patogenes
De bakterier som orsakar endometriten kan komma från stoets egen cervikala eller vaginala flora, från hingstens preputium eller från omgivningen inklusive feces. Många olika bakteriearter tar sig normalt in i livmodern vid betäckning när cervix är slapp. Om dessa bakterier inte elimineras, utan får möjlighet att kolonisera livmodern, inom en vecka efter ovulationen kan detta leda till endometrit. Bakterierna koloniserar endometriet via cervix. Oförmåga hos livmoderns försvarsmekanismer leder till en persistent inflammation och enometrit. Normalt har livmodern ett hög effektivt immunförsvar som skyddar vid bakteriell kontaminering.

De viktigaste försvarsmekanismerna är fagocytos via neutrofila granulocyter, äggstockarnas endokrinologi och specifika försvarsmekanismer. Uterus är mest  resistent mot infektion under östrus och mest känslig under progesteronfasen. Under anöstrus är livmodern predisponerad för bakteriell infektion. Stona kommer vanligen i anöstrus om fostret dör och resorberas.

En endometrit som inte läker av sig självt eller behandlas övergår i metrit eller pyometra.

Diagnostik
Diagnostiska metoder som kan utföras i normala fall är:

Prov för bakteriologisk undersökning
Cytologi
Biopsier från endometriet
Rektal palpation

Cirka 75% av undersökta ston är bakteriologiskt positiva efter betäckning.
Hos betäckta hästar kan ett stort antal olika bakteriearter isoleras från cervixområdet.
Fynd av bakteriarter som ingår i den normala floran skall därför tolkas med försiktighet.
De bakteriologiska fynden bör ställas i relation till de cytologiska fynden.
Renkultur av en bakterieart i kombination med ett sinifikant inflammatoriskt svar talar för endometrit. Tolkning av den bakteriologiska undersökningen är komplex och för att kunna ställa en säker diagnos krävs stor bakteriologisk kompetens.
Uterusprover bör därför alltid skickas till ett laboratorium med kompetens inom klinisk bakteriologi.



Faeces  


Provtagning
Prov för bakteriologisk undersökning av faeces tas ofta som svabbprover från rektum. För att provet ska vara representativt bör provet tas så långt in som möjligt.

Man bör också tänka på att om man vill rikta undersökningen mot flera vilka agens så kan flera svabbar behövas – en svabb kan ju inte delas till flera rör med flytande selektiva medier.

Istället kan faeces tas i en burk eller ett rör, om möjligt minst fem gram (eller fem ml) material.

För mikroaerofila eller anaeroba bakterier måste att adekvat transportmedium användas.

Tarmfloreundersökning på häst:
c:a 75 gr färsk träck läggs i plastpåse, knyts till och transporteras till laboratoriet.

Provet får vara högst 4 timmar gammalt då analys påbörjas


Fistlar


Provtagning
Provet tas vanligtvis med provtagningspinnne från fistelsekret eller från sårkanten.

Furunkel


Provtagning
Provet tas genom punktion efter noggrann huddesinfektion.

Provet kan sändas till laboratoriet i den tillslutna sprutan eller överföras till sterilt provrör.

För anaerobodling eventuellt i transportmedium.
Anaeroba bakterier överlever dock bäst om provmaterialet utsätts för så lite syre som möjligt dvs hålls kvar i en spruta.


Genitalia


Provtagning

Handjur
Prov uttages från preputium och urethra med steril provtagningssvabb. Vid provtagningen skall svabben roteras mot den aktuella slemhinneytan.

Provsvabben nedföres i transporthylsa med transport- medium och förvaras i kylskåp intill den skickas till laboratorium.

Hondjur
Utföres helst under östrus då i regel mest relevanta bakteriella fynd erhålles. Provtagning görs efter införande av vaginalspeculum medels steril svabb och genom rotation mot slemhinnan.

Vid provtagning på ston användes speciell cervix / uterus provtagare. Provet införes i hylsa med transportmedium och förvaras i kylskåp tills dess det skickats till laboratorium.

Hudskrap (krustor)


Provtagning

För bakt.undersökning: Skrapprov från angripet område kan överföras till provtagningspinne.

Vid misstanke om infektion med Dermatophilus congolensis (streptotrikos) på häst och nötkreatur, vilken ofta manifesterar sig i form av excudativ dermatit med utbredd skorpbildning uttages prov i form av skorpor med vidhängande hår.
Utodling görs från material från hudskorpornas undersida.

Hudskrap för ringormsundersökning (dermatofyt-undersökning)

Provtagningsytan tvättas med sprit och låt spriten dunsta innan provtagning. Hudflagor och plockade hårstrån från ytterkanterna av angripet område läggs i alu.folie eller liknande.
Vi vill inte ha provet i plastfilm eller rör.

Provtagning med svabb är ej optimalt för ringormsundersökning.
Från symptomfria djur kan kam- eller borstprov tas och läggs i folie el liknande.
Om tandborste används packa den på liknande sätt, inte nedkörd i provrör.

 

 


Hår


Provtagning

Vid misstanke om infektion med Dermatofilus congolensis (streptotrikos) på häst och nötkreatur, vilken ofta manifesterar sig i form av excudativ dermatit med utbredd skorpbildning uttages prov i form av skorpor med vidhängande hår.
Utodling görs från material från hudskorpornas undersida.

Hår för ringormsundersökning (dermatofyt-undersökning)
Provtagningsytan tvättas med sprit och låt spriten dunsta innan provtagning.
Hudflagor och plockade hårstrån från ytterkanterna av angripet område läggs i
aluminiumfolie eller liknande.
Vi vill inte ha provet i plastfilm eller rör.

Provtagning med svabb är ej optimalt vid dermatofytundersökning.
Från symptomfria djur kan kam- eller borstprov tas och hår läggs i folie el liknanade.
Om tandborste används packa den på liknande sätt, inte nedkörd i provrör.

 


Klor, skalbitar


Provtagning
Provet läggs i sterilt provrör


Ledvätska


Provtagning
Provet tas genom punktat efter rakning och hud-desinfektion.

Provet kan sändas till laboratoriet i den tillslutna sprutan eller överföras till sterilt provrör.

Om transporttiden beräknas överstiga 12 timmar kan provet överföras till en anaerob punktionsflaska.


Mjölk / mjölksekret


Provtagning
Mjölkprover måste tas ut med största noggrannhet. Spenen, och framförallt spenspetsen, rengörs noga med 70% alkohol på en lätt fuktad bommullstuss.

Därefter mjölkas några mjölkstrålar ut i ett sk kontrollkärl.

Provet tas i ett sterilt provrör som hålls lutat så att smuts inte faller från juvret ned i röret. Spenen vikes horisontellt och en distinkt stråle mjölkas i provröret.

Röret försluts därefter omedelbart med korken igen.
Notera att varken spenspets eller fingrar får beröra provrörskanten.

Mjölprovet kan trots stor noggrannhet ändå kontamineras.
Detta beror då huvudsakligen på att vissa bakterier (f.f.a stafylokocker och
Corynebacterium bovis ) har förmåga att kolonisera spenkanalen.


Organmaterial


Provtagning
Organbitar från obduktionsmaterial som t ex. hjärta, lungor, lever, mjälte
skickas till laboratoriet i provrör / burk med lite steril koksalt.


Pustlar


Provtagning
Provet tas genom punktion efter noggrann huddesinfektion.

Provet kan sändas till laboratoriet i den tillslutna sprutan eller överföras till sterilt provrör.

För anaerobodling eventuellt i transportmedium.

Anaeroba bakterier överlever dock bäst om provmaterialet utsätts för så lite syre som möjligt dvs hålls kvar i en spruta. 

Sårsekret


Provtagning
Provet tas vanligtvis med provtagningspinne från sårkanten.
Se även under Var.

Tonsill / Svalg


Provtagning
Hela tonsiller läggs i sterilt provrör.

Svabb-prov från tonsillficka kan vara svårt att ta utan att få med bakteriefloran i svalget.


Träck / tarmflora


Provtagning

Tarmfloreundersökning på häst:
c:a 75 gr färsk träck läggs i plastpåse, knyt till och transportera till laboratoriet.

Provet får vara högst 4 timmar gammalt då analys påbörjas

Se även under Faeces.


Urin


Urin

Provtagning

Urinvägar
Vid urinprovtagning för bakteriologisk undersökning är det angeläget att kontamination från yttre genitalia undviks.

För spontankastade urinprover tvättas yttre genitalia helst med sprit före provtagning.
Prover tas sedan som s.k mittstråleprov. Den första urinen som kommer antas ”spola ur” distala uretra och speglar därför inte förhållandet i blåsan.

Prov kan också tas med kateter. Tvätt av yttre genitalia enligt ovan. Här finns risk för att man för in bakterier från proximala delar av uretra till mer distala delar av urinvägarna eller med cystocentes då urin aspireras med kanyl genom bukväggen efter noggrann desinfektion av punktionsplatsen.
Cystocentesprover är de enda urinprover som kan förutsättas vara helt fria från kontamination.

Eventuella kontaminanter i provet kan, om provet inte odlas ut direkt, snabbt växa till. Om det är möjligt skall proverna förvaras och transporteras kylda till laboratoriet. Helurin i rör ger en angivelse av antal bakterier / ml. Svabbprover ger ett utlåtande med mängdangivelse som sparsamt, rikligt

Uricult kan användas som en screeningmetod för att påvisa UVI orsakad av vanliga bakterier t. ex. E. coli. En förutsättning för att använda denna metod är att personalen är väl utbildad och att ett acceptabelt kvalitetssäkringsprogram följs. Uricult kan naturligtvis sändas till lab för konfirmering och renodling för resistens-bestämning

Bedömning av provresultat
Urinvägsinfektioner orsakas av en bakterieart. Om två eller flera bakteriearter växer ut bör man misstänka att provet kontaminerats. En sådan kontamination behöver inte vara detsamma som en blandflora = dåligt taget prov. Vid exempelvis samtidig vaginit kan stora mängder av en bakterieart komma med i urinprovet.

Signifikant bakteriuri definieras som bakterieväxt i urinvägarna proximalt om uretra.

Bakterimängd > 100 000 CFU/ml = signifikant bakteriuri.

Bakteriemängd 10 000-100 000 CFU/ml = trolig bakteriuri, men kontaminationsrisken bör beaktas.

Vid cystocentesprover skall all växt beaktas.

Allmänt
Urinvägsinfektioner (UVI) är hos våra husdjur vanligast förekommande hos hundar. Katter uppvisar relativt sällan symtom på klinisk cystit. I begreppet UVI ryms både cystit och nefrit.

Proximala delen av uretra, urinblåsan, uretärerna och njurarna är normalt fria från bakterier dvs här finns ingen normalflora. Distala uretra och yttre genitalia däremot koloniserad av en normalflora (resident flora). Hos hundar förekommer E. coli, Pasteurella spp, Alfa- och Beta-hämolyserande streptokocker, stafylokocker, koryneforma stavar (grampositiva pleiomorfa stavar som vanligen är apatogena kommensaler) och mykoplasmer.
Urin är i allmänhet ett utomordentligt substrat för bakterier. Små bakteriemängder t. ex. kontamination från uretra kan tillväxa i rumstemperatur och inom loppet av några timmar helt förrycka värdet av en urinodling. Provet måste därför omedelbart kylas till kylskåps- temperatur ( +4° C) och transporteras kallt till labbet för att odlingsresultaten skall ha klinisk relevans.

Bakteriologi
Vanliga bakteriearter som isoleras i samband med UVI är:

HUND:    
Escherichia coli
Proteus mirabilis
Klebsiella pneumoniae
Staphylococcus pseudintermedius
Beta-hämolyserande streptokocker
Enterokocker

KATT:    
E. coli
Proteus spp
Stafylokocker
 
NÖT:    
Corynebacterium renale
Corynebacterium pilosum
Corynebacterium cystitidis
Arcanobacterium pyogenes
OBS! Dessa bakterier är långsamväxande och kräver i allmänhet 48 timmar för att växa ut på vanliga substrat.
      
SVIN:    
E. coli
Eubacterium suis (strikt anaerob)
Stafylokocker
 

PATOGENES:
Infektionsvägen vid UVI är vanligen ascenderande. Aktuella bakterier har väl utvecklade adhesiner som gör att bakterierna kan fästa till epitelceller i urinvägarna och där motstå urinflödet. Bakterierna kommer i första hand från genitalia eller tarm.

Hämatogen spridning är ovanlig men förekommer i samband med septikemier. Ett klassiskt exempel på detta är embolisk härdnefrit vid infektion hos föl orsakad av Actinobacillus equuli.
    

Diagnostik
Prov för bakteriologisk undersökning kan tas på tre sätt: spontankastade prover, prov tagna med kateter och cystocentes.Cystocentesprover är de enda prover som, om de tas rätt, kan förutsättas vara helt fria från kontamination.

I provsvaret anges alltid, förutom isolerad bakterieart, också antal CFU (Colony Forming Units)/ml.

Dipslideodling med Uricult
Uricult kan användas som en screeningmetod för att påvisa UVI orsakad av vanliga bakterier t. ex. E. coli.

En förutsättning för att använda denna metod är att personalen är väl utbildad och att ett acceptabelt kvalitetssäkringsprogram följs. Uricultslider kan naturligtvis sändas till lab för konfirmering.

 


Var


Provtagning

Provet tas genom punktion efter noggrann huddesinfektion.

Provet kan sändas till laboratoriet i den tillslutna sprutan eller överföras till sterilt provrör.

För anaerobodling eventuellt i transportmedium.
Anaeroba bakterier överlever dock bäst om provmaterialet utsätts för så lite syre som möjligt dvs hålls kvar i en spruta.

 


Ytteröra


Provtagning

Provtagningspinne förs försiktigt ned i den infekterade hörselgången och snurras ett par varv.

Svabb för bakt.undersökning läggs i rör med transportmedium.

För jästsvampsundersökning tas prov på samma sätt men tranporteras till labbet i sterilt rör, utan transportmedium.

 


Öga, konjunktiva


Provtagning

Provet tas från insidan av ögon locket.

Låt pinnen suga åt sig så mycket sekret som möjligt. Undvik att beröra ögonlocksranden.

Provtagningspinnen stoppas i rör med transportmedium.

 

 

 


Övre luftvägar, trachea