Nr 12/dec-02

Infektioner i mag-tarmkanalen är bland de vanligaste och viktigaste bakteriella sjukdomarna hos djur. Det är framförallt späda djur som drabbas, vilket bland annat beror på att immunsystemet inte är färdigutvecklat och att tarmkanalen ännu inte har koloniserats med det vuxna djurets normala flora. Den mikrobiella floran i mag-tarmkanalen ingår i ett komplext ekosystem.

Olika bakterier har adapterats till olika delar av mag-tarmkanalen och till övriga bakteriearter som finns där. De flesta bakterier lever i symbios med värddjuret till ömsesidig nytta. Många bakterier koloniserar tarmslemhinnan och blockerar därmed bindningsställen för patogena bakteriearter. Bakterier som ingår i normalfloran kan också producera t. ex fettsyror som sänker pH och därmed hindrar potentiellt sjukdomsframkallande bakterier från att etablera sig.

Munhålan hos däggdjur koloniseras av ett stort antal olika bakteriearter. För människa anges antalet arter till ca 400.
Hos alla däggdjur dominerar strikt anaeroba bakterier tillhörande bland annat arter av genus Bacteroides, Fosobacterium, Prevotella, och Peptococcus. Bland fakultativt anaeroba och aeroba genera förekommer frekvent Pasteurella spp, Actinobacillus spp, Actinomyces spp, streptokocker m. fl.
Dessa bakterier tillhör den resistenta floran. Den transienta floran är emellertid också riklig och varierad.



Magsäckens bakterieflora begränsas av det pH som råder där. Detta varierar mellan olika djurslag. De bakterier som kommer från munhålan och med fodret avdödas i stor utsträckning i den sura miljön. Bakteriefloran i den övre delen av tunntarmen är sparsam av samma skäl.
Längre bak i tarmen ökar sedan mängden bakterier vartefter. Liksom i munhålan dominerar här de anaeroba bakteriearterna. Förutom förekomst av de bakterier som finns i munhålan kan nämnas Clostridium perfringens. Liksom i munhålan är huvuddelen av bakterierna strikta anaerober vilket innebär att de inte kan isoleras vid vanlig bakteriologisk odling utan det krävs relativt avancerad utrustning för anaerobodling för att påvisa dem. Redoxpotentialen i bakre delen av tarmen kan vara lägre än – 500 mV.

Av fakultativt anaeroba bakterier dominerar hos de flesta däggdjur arter tillhörande familjen Enterobacteriacae, huvudsakligen Escherichia coli. Även enterokock- och streptokockarter förekommer i relativt stort antal.

Totalantalet bakterier i feces varierar med djurslag, ålder, individ m.m. från ca 10⁸ till 10¹¹ bakterier per gram träck. De fakultativt anaeroba bakterierna som isoleras vid konventionell aerob bakteriologisk odling utgör i genomsnitt någon promille av totalantalet bakterier i tarmen.
Rubbningar i tarmflorans sammansättning kan i sig leda till diarré, men rubbningen kan också medföra att patogena bakterier har lättare att fästa till tarmslemhinnan och ett eventuellt förhöjt pH underlättar kolonisering. Den infektionsdos som krävs för att t.ex. Salmonella skall etablera sig sänks med flera tiopotenser om den anaeroba floran slås ut. Orsaken till utslagning av den anaeroba normalfloran kan vara antibiotikabehandling, felaktig utfodring m.m.

Bakteriologi
Exempel på bakteriearter som som isoleras i samband med mag- tarminfektioner.

Patogenes
Infektioner i mag-tarmkanalen uppkommer efter peroral smitta. Hos enmagade djur medför det låga pH som råder där att de flesta patogena bakterier avdödas. Vid stora infektionsdoser eller störningar i saltsyrebalansen ökar risken för att patogena bakterier skall ta sig vidare i tarmen. Dessa patogena bakterier har i allmänhet specifika adhesionsmekanismer som gör att de kan fästa till tarmslemhinnan. När de väl koloniserat cellytan kan de producera olika typer av toxiner som på olika sätt påverkar tarmcellerna.

Diagnostik
Ett av problemen med odling av fecesprover är att isolera de sökta bakterierna från en normalflora bestående av ett stort antal bakteriearter. När det gäller E. coli är det enkelt eftersom denna bakterie, vid en kolibacillos, dominerar fullständigt över övriga bakterier som kan växa aerobt.
För Salmonella är det svårare, särskilt eftersom man vill hitta symtomlösa bärare där antalet salmonellabakterier är lågt i förhållande till andra bakterier.
Med undantag för frågeställningen "E. coli" används alltid selektiva odlingstekniker vid odling av fecesprover. Olika tekniker används för olika frågeställningar varför det är nödvändigt att ange en specifik frågeställning vid odling av fecesprover.

Provtagning
Fecesprover tas ofta som svabbprover från rektum. Provet bör tas så långt in som möjligt för att bli representativt. Noteras bör att om man vill rikta undersökningen mot flera olika bakteriella agens kan flera svabbar behövas eftersom en svabb inte kan delas till flera rör med olika selektiva flytande medier. I stället för svabbprov kan då fecesprov tas i en burk eller ett rör (minst 5 gram alternativt 5 ml). Om man har frågeställningen mikroaerofila eller anaeroba bakterier kan lämpligt transportmedium användas.

Bedömning av provresultat
På grund av det stora antalet bakteriearter kan det vara besvärligt att isolera de sökta bakteriearterna även om selektiva medier använts.
För Escherichia coli är det ofta enkelt eftersom denna bakterie dominerar helt över andra bakteriearter vid kolibacillos. Vid kolibacillos behöver man ofta gå vidare med specifik frågeställning med avseende på toxinbildning ( LT-, ST-, Verotoxin (VTEC) och adhesionsfaktorer som K88, K99 m.fl.).
För Salmonella är odlingsgången strikt och reglerad eftersom förekomst av salmonella är anmälningspliktig och vid fynd blir djuret/besättningen föremål för särskild kontroll.
Vid Salmonellafynd skall den isolerade bakteriestammen sändas till referenslaboratorium (SVA) för serotypning.
Salmonellaodlingen tar 3-5 dagar från det att provet kommit in till laboratoriet till dess ett svar kan avges.
Frågeställningen ”anaerob infektion?” utan specificering är meningslös vid fecesundersökning p.g.a. att det kan finnas flera hundra olika anaeroba bakterier i den normala tarmfloran.

Tarmfloreundersökning av hästträck
För att få en grov uppskattning av störningar i tarmfloran exempelvis efter antibiotikabehandling kan en så kallad träckprovsundersökning göras. Provet bör bestå av minst en träckboll (minst 50 g) som tas med handske direkt i rektum. Handske med innehåll transporteras så snart som möjligt ( helst inom 4 timmar) till laboratoriet.

Vid rubbningar i tarmfloran kan hästen behandlas med preparat som återställer tarmfloran som exempelvis Colicur.

Till början på sidan