Nr 10/aug-00
URINVÄGSINFEKTION (UVI)
Urinvägsinfektioner (UVI) är hos våra husdjur vanligast förekommande hos hundar. Katter uppvisar relativt sällan symtom på klinisk cystit. I begreppet UVI ryms både cystit och nefrit.Proximala delen av uretra, urinblåsan, uretärerna och njurarna är normalt fria från bakterier dvs här finns ingen normalflora. Distala uretra och yttre genitalia däremot koloniserad av en normalflora (resident flora). Hos hundar förekommer E. coli, Pasteurella spp, - och -hämolyserande streptokocker, stafylokocker, koryneforma stavar (grampositiva pleiomorfa stavar som vanligen är apatogena kommensaler) och mykoplasmer.
Urin är i allmänhet ett utomordentligt substrat för bakterier. Små bakteriemängder t. ex. kontamination från uretra kan tillväxa i rumstemperatur och inom loppet av några timmar helt förrycka värdet av en urinodling. Provet måste därför omedelbart kylas till kylskåps- temperatur ( +4° C) och transporteras kallt till labbet för att odlingsresultaten skall ha klinisk relevans.

Bakteriologi
Vanliga bakteriearter som isoleras i samband med UVI är:
 
HUND:
Escherichia coli
Proteus mirabilis
Klebsiella pneumoniae
Andra koliforma bakterier
Mycoplasma spp
Staphylococcus intermedius
-Hämolyserande streptokocker
Enterokocker
KATT:
E. coli
Proteus spp
Stafylokocker
 
NÖT:
Corynebacterium renale
Corynebacterium pilosum
Corynebacterium cystitidis
Arcanobacterium pyogenes
OBS! Dessa bakterier är långsamväxande och kräver i allmänhet 48 timmar för att växa ut på vanliga substrat.
   
SVIN:
E. coli
Eubacterium suis (strikt anaerob)
Stafylokocker
 
PATOGENES:
Infektionsvägen vid UVI är vanligen ascenderande. Aktuella bakterier har väl utvecklade adhesiner som gör att bakterierna kan fästa till epitelceller i urinvägarna och där motstå urinflödet. Bakterierna kommer i första hand från genitalia eller tarm. 

Hämatogen spridning är ovanlig men förekommer i samband med septikemier. Ett klassiskt exempel på detta är embolisk härdnefrit vid infektion hos föl orsakad av Actinobacillus equuli.

Diagnostik
Prov för bakteriologisk undersökning kan tas på tre sätt: spontankastade prover, prov tagna med kateter och cystocentes.Cystocentesprover är de enda prover som, om de tas rätt, kan förutsättas vara helt fria från kontamination. 

I provsvaret anges alltid, förutom isolerad bakterieart, också antal CFU (Colony Forming Units)/ml.

Provtagning

1. Spontankastade prover. 
Yttre genitalia tvättas noga, helst med sprit. Provet tas som s.k. mittstråleprov. Den första urinen som kommer antas spola ur den distala delen av uretra och speglar inte distalare delar av urinvägarna. 

2. Prov med kateter. 
Tvätt av yttre genitalia enligt ovan. Här finns risk för att man för in bakterier från proximala delar av uretra till mer distala delar av urinvägarna. 

3. Cystocyntes. 
Urin aspireras med kanyl genom bukväggen efter noggrann desinfektion av punktionsplatsen.

Bedömning av provresultat
Urinvägsinfektioner orsakas av en bakterieart. Om två eller flera bakteriearter växer ut bör man misstänka att provet kontaminerats. En sådan kontamination behöver inte vara detsamma som en blandflora = dåligt taget prov. Vid exempelvis samtidig vaginit kan stora mängder av en bakterieart komma med i urinprovet. 

Signifikant bakteriuri definieras som bakterieväxt i urinvägarna proximalt om uretra. 

Bakterimängd > 100 000 CFU/ml = signifikant bakteriuri. 

Bakteriemängd 10 000-100 000 CFU/ml = trolig bakteriuri, men kontaminationsrisken bör beaktas. 

Vid cystocentesprover skall all växt beaktas.

Dipslideodling med Uricult
Uricult kan användas som en screeningmetod för att påvisa UVI orsakad av vanliga bakterier t. ex. E. coli. 

En förutsättning för att använda denna metod är att personalen är väl utbildad och att ett acceptabelt kvalitetssäkringsprogram följs. Uricultslider kan naturligtvis sändas till lab för konfirmering.


 
 
 

Till början på sidan